hjärtat

Varför? Varför ska jag behöva leva med en sådan ångest, en ständig väntan på ett samtal och hjärtat i halsgropen varje gång porten smäller igen där nere, lyssnande efter fotstegen i trappen. Ständigt hoppas och ständigt bli besviken.

Agerar emot mitt eget förnuft, låter mig styras av mina känslor, om och om igen.

Livet är inte lätt men det behöver inte heller vara så här svårt, det vet jag ju. Innerst inne. Och jag föstår inte varför jag gör så här emot mig själv.

Magi i en soluppgång