Helgen

Helgen har varit tung, med begravning på lördag och jobb 9-21.30 på söndag. Så otroligt hemskt när någon går bort för tidigt och jag kommer aldrig att kunna sätta mig in i hur det känns att förlora ett syskon, bara tanken på att förlora ett av mina egna får det att bränna av tårar bakom ögonlocken. Men är det något gott som kommer ur all det hemska så är det all kärlek, när man inser hur kort livet kan vara och hur viktigt det är att ta hand om de man älskar, och visa dem vad man känner för dem.

Det är så lätt att ta sin familj för given, de har ju alltid funnits där och det kan kännas som att de också alltid kommer att finnas där. Men det är ju ingen ursäkt för att inte ta tillvara på dagarna man har, för oavstt om de försvinner imorgon, om tio år eller om femtio, så kommer du förmodligen att ångra dig om du inte tog till vara på de dagar ni hade tillsammans när du hade chansen.. Själv vet jag att jag kan vara jättedålig på att visa mina nära hur mycket de betyder för mig. Jag är helt enkelt inte en sån person som är van vid att kramas och säga Jag älskar dig till familj och vänner, även om jag känner så. Jag tror att min familj vet hur jag känner för dem ändå. Men det kanske trots allt är värt att försöka bli bättre på att visa det, för man vet verkligen aldrig när ens sista chans kommer. Livet är så himla skört..