Just nu känns dagarna ungefär lika grå som vädret ute. Jag äter, tränar, jobbar, pluggar och sover, varken mer eller mindre. Runt omkring mig ser jag hur det händer saker i alla andras liv - folk flyttar, pluggar vidare, skaffar barn. Och alla verkar veta vad de vill, alla utom jag.
Jag antar att det bara är att bita ihop och
fortsätta leva, och vänta på att motivationen kommer tillbaka. Alla har vi väl perioder i livet då det mesta känns hopplöst, jag vet att jag har haft mina, men jag vet också att de alltid ger med sig efter ett tag.
Livet.
No comments:
Post a Comment